Le Mirage betyder hägring

En sak som jag fått med mig som jag inte riktigt kan skaka av mig är besattheten av att undvika skador. Det är väl inte så konstigt egentligen, med Honey som inte var i toppform kroppsligt och dessutom hade lätt att få nya skador. Men jag är verkligen helt besatt av att lära mig att förebygga allt som kan komma. Det jag är mest rädd för är skador jag inte kan något om (för att jag inte vart med om dom). Allt som rör ben & hovar, kolik och fång mest. 

 

När jag började jobba igen efter Honeys första ben & ögon-skada, innan vi for till Strömsholm och hon boxvilade i 1½ månad, höll jag andan varje dag jag hämtade henne i hagen. Skulle ögat vara värre. Skulle nåt nytt ha hänt. Och så vidare. Det gav med sig med tiden och när det började läka både på ben & öga, och det måste det väl, men det är nog verkligen hagen som jag är mest nojig över. Läste storys om avsparkade ben och en spark som orsakat benskador osv. Sånt som kan undvikas genom rätt ridning, utfodring osv känner jag att jag har koll på rätt bra men det hjälper ju inte om hästen pajar på egen hand.

 

Mest nojig är jag över att jag inte ska se det, jag ser aldrig nåt i videos folk delar där folk ska tycka till om hältor i det eller det benet. Jag kan dock känna från ryggen om nåt är fel, i synnerhet senaste året har jag fått mycket känsligare sits (lustigt nog, för jag rider ju ingen skolning utan bara rakt ut/motionsriding) och har börjat känna skillnad på om jag sitter på höger eller vänster sittben utan att kolla. Jag vet, det är sånt där som många kan men jag har aldrig känt sånt. Jag vet inte om det är för att jag vart ointresserad av dressyr (och efter jag blivit det inte fått så mycket tillfälle till det) eller ens varför jag känner det nu. Kanske är det för att det är en annan fart, ett annat steg på tävlingstravare än ridtravare. Jag känner det nu bara. Iallafall. Off topic.

 

Jag försöker mest intala mig själv att de kallblod jag ridit vart betydligt "helare" än de varmblod jag ridit. Och de jag ser poster om som är skadade är oftast varmblod. Jag VET att min egen lilla gallup inte är så stor (4 kallblod, 7 varmblod) och jag VET att det finns mer varmblod än kallblod så det är väl inte en helt rättvis jämförelse. Men jag tänker också på att kallblod oftast håller längre i travet, de kommer från början på att korsas på nordsvenskar (hette ju nordsvensk travare förr i tiden) och jag vill inbilla mig att den grövre stommen är lite hållbarare. De annonser jag ser på kallblod har ofta med text om att hästen aldrig vart skadad och är ren i alla ben. 14-åringar som säljs vidare inom trav. Osv. Och jag VET att även ett kallblod kan få en gaffelbandsskada eller andra skador precis som varmblod. Men jag tror ändå lite att de håller lite mer än varmblod nånstans. Även om det kanske inte är logiskt. 

 

Det som kanske gör mig mest nervös är att jag ska köpa en häst jag inte känner. Förra sommaren när jag levde i en illusion om att jag skulle köpa direkt var jag i en första kontakt med en tjej som verkade väldigt bra och ärlig. Och jag tror hon var det. Men jag tänker att det måste även lurendrejare vara? Eller är det en kombination att lurendrejare drar till sig lättlurat folk? Jag kommer vara superkräsen och såklart besikta innan men det kan ju ändå vara nåt. Jag läste nånstans att med ägarens tillstånd kan en få ta del av hästens journal hos försäkringsbolaget, dock undrar jag hur en gör det på smidigt sätt utan att få det att låta som "jag tror dig inte när du säger att hästen inte har skador, bevisa det". Sen är det väl skitsamma vad säljaren tycker om en men risken finns ju att den drar sig ur försäljningen. Fast gör den det är det väl bättre än att den dolt nåt som kommer sen. Aaahh. Ja. Nä det är svårt. Det är väl bara försöka se rimligheten och lästa av noga och vara petig och kräsen. Hellre det än otäck överraskning.