Bett

 
 

Jag har upplevt Pärlan som inte helt nöjd med sitt ridbett, ett rakt tvådelat travbett. När jag började hade hon ett rätt tjockt rakt (ish, ni vet ett rånt som är rakt men är tjockare ytterst och blir smalare i mitten), sen har jag testat med ett likadant fast smalare och hon blir lite fipplig när det blir jobbigt. Hon är inte superkänslig i munnen alls, tar bettet själv 9 gånger av 10 och tar gärna stöd i bettet under travträningen och snabbare ridning. Men när hon blir trött i ridningen kan hon börja greja med det och i synnerhet hem. Det är inte alltid hon är betrodd att gå på lång tygel (i alla fall med mig) då hon kan flyga i luften, och då blir det en himla kamp fram & tillbaka.

 

I somras nån gång tipsade en tjej i en ridtravargrupp om detta bett som hennes ridtravare var supernöjd med. Det ska vara anatomiskt utformat, Hööks säljer ett från Sprenger och en billigare variant, som jag köpte. Vi har som sagt inte supermycket problem men jag blev väldigt positivt överraskad. Hon tog ett fint stöd på bettet och framför allt märkte jag det hemåt när jag kunde rida på halvlång tygel (med kontakt) utan några diskussioner alls. Jag har aldrig upplevt såna småskillnader tidigare i utrustning. Med Honey var allt så svart & vitt så det var solklart. Dessutom hade jag inte så mycket tid att testa saker, och jag (& hon) var nöjda med det vi hade. Jag testade bett en period i början men sen hann jag liksom inte med det mer.

 

Riktigt kul i alla fall!

Tyvärr var det ca enda bra med ridningen i onsdags förra veckan (alltså innan jag började testa öronproppar). Hon var så extremt tittig när det började skymma och prassla i buskarna av djur som kom fram. Red därför inte slingan utan rakt upp på rundbanan och ett par varv runt där. Där slappnade hon av lite mer och kunde jobba på lite. Hon är pigg & fin, men det hoppas till då & då.. sista varvet kom en tjej ner från backen/rakbanan och då höll hon på DÖ och drakblåste för att hon inte såg att det var en häst först.. Det är liksom inte ens kul, och inte för henne heller för hon blir ju SÅ rädd.

Hon går inte på mycket foder nu och det är ingen skillnad. Alla videos jag hittar på YouTube om ”spooky horses” är en annan slags spooky, hon reagerar absolut på faktiska saker ibland men det kan jag hantera, det är när hon får hjärtklappning, panik och hoppar till för ALLT i skogen som jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Det finns ju ingen tid till miljöarbete och hon är lite men inte lika mycket spooky i travträningen så det är ingen stor issue för det hon är tänkt till, annat än att nu när jag bara kan rida på veckorna pga mörkret så blir det inte ordentlig träning när hon ska hålla på såhär. Men öronpropparna har verkligen vart bra nu två ggr så jag hoppas det håller i sig!