Le Mirage betyder hägring

I söndags testade vi repgrimma första gången. Jag litar inte helt på honom och vill inte behöva ta för hårt i repgrimman (speciellt inte eftersom den inte sitter optimalt pga jätteface, måste ändra storleken lite) så jag hade bettet också. Det gick rätt bra först, han testade gå mot det en gång då jag fick ta i lite men sen följde han det bra. Red i skogen för att undvika nåt större stressmoment o h det gick väl bra. Ingen av oss var från början på nåt toppenhumör och han bromsade inte jättemycket själv. Jag jobbar mycket med höger/vänster i backar, både sittben och hand. Jag upplever att det funkar även för spärrgrimman (typ softpull) och hacket, han fattar iallafall. Men det gick inte super i söndags. Sen mär vi kom ner på vägen kom två stallgrannar travandes bakom oss och förbi och då blev han lite taggad och ville följa, då bytte jag till bettet tills han chillat lite mer.

På måndagen tömkörde vi. Upp för stora backen och sen in i skogen och tillbaka vanliga vägen. Den har ju alltid vart lite problematisk och jag vet inte varför jag inte fattat varför tidigare. Hemåt är ju nerförsbacke! Alltså.. såklart. Tröga jag kom iallafall på det igår just för att han var sååå duktig! Jättejättefin. Jag halkade och trillade på mossa i skogen, då vände han sig lite och fnorkade men stod still tills jag var på benen. Jag måste verkligen försöka hitta lädertömmar alltså. Tycker mina syntet funkar bra för den rakt ut i skogen-körning vi gör, men jag vill ju att de ska kunna gå sönder om nåt händer. Men jag vill inte köpa nytt, så jag får börja hålla bättre koll på Hästnet. Borde även vara noggrannare med hjälm när jag tömkör, jag hade det första gångerna men sen han började kännas fin så slutade jag. Jag tycker jag har koll på mina egna ben men jag har ju bara det tills jag inte har det. Hm. Jaja. Han var iallafall bara SÅ fin och jag var så stolt över honom och mig själv som tagit honom hit.

På tisdagen gick det inget vidare alls. Vi red dressyr och var inte alls överens, riktiga ovänner bitvis faktiskt. Jag red säkerligen för dåligt, i kombination med att han börjat fuska lite i övningarna. Och så räcker inte min dressyrkunskap att fixa det, det är rent pinsamt vad jag tappat. Men det är ju det instruktörer är till för! Jag ska prata med Marie nästa gång om att kanske komma varannan vecka. Jag behöver inte direkt mer utgifter men jag tror det är bättre. Jag hinner glömma, han börjar fatta och sen fuska och om det är varannan vecka måste jag dessutom lägga ner mer jobb. Med handen på hjärtat har jag inte lagt megaprio på dressyren senaste månaden. Så så får det (förhoppningsvis!) bli.

Försöker även öva på att lära honom ta bettet själv, det går fram och tillbaka. I tisdags när vi övade så ledsnade han till slut och släppte inte bettet, haha ^^ "Tränsa nu då om du så väldigt gärna vill!"