Hjärtat blir aldrig fullt
Hade en lugn kväll igår. Vi hade två stallgäster och alla var inne, mockade snabbt åt Pärlis och sen for vi ut. Hon var inte glad åt öronpropparna men var avslappnad & pigg ute. Red slingan två varv via rakbanan och hon var mer taggad andra varvet + på rundbanan. Riktigt fin. De skulle in på Valla idag (tisdag).
Kom hem lagom att se Peder förlora manlige idrottare på Idrottsgalan men såklart vinna Jerringpriset. Så sjukt komiskt att alla sportjournalister alltid räknar bort hästsporten. Jag undrar om Peder fått lika många röster om han eller hästsporten fick lika mycket uppmärksamhet som alla andra sporter får. Jerringpriset är ju fan det ENDA vi kan ge ryttare, pga att folket får rösta.
Jag ser ju nästan inte upp mot nån elitryttare då jag inte är särskilt intresserad av tävling i annat sammanhang än utveckling/på ridtravarnivåer. Men Peder har ju verkligen en karisma som är omöjlig att värja sig från. Personer som alltid har närmare till ett leende än ett resting bitch face är ju också alltid lättare att gilla. Och så står han ju verkligen ut i hästhantering på sin nivå. Att han är förjävla snygg gör ju inget heller.
Ja jag hade kunnat skriva länge om varför en alltid är en underdog inom ridsporten, t o m på Peders nivå. Men skit i det. Idag ska jag ÄNTLIGEN på AG-yoga. Hoppas jag ;) Tredje gången gillt?
