Åtta år. Snart klar.
2008 var jag i den bästa fysiska formen jag nånsin varit. Jag red en seg nordsvensk två dagar i veckan (+ cyklade till & från stallet) & tränade de flesta andra dagar, mycket styrketräning. Jag hade två magrutor & vägde runt 65-67 kilo där mycket var muskler.
Hösten 2009 var jag i USA och sen fick jag en tjänst som jag (sett tillbaka i efterhand) inte mådde bra av och som nästan fick mig att gå in i väggen. Träning och mat var lågt prioriterat och vågen tickade långsamt uppåt.
Våren 2011 fick jag mitt nuvarande jobb och köpte en beige klänning med gulddetaljer runt halsen för att fira. Jag var inte bekväm i den då men nu skulle jag ha tid att fokusera på mig & komma tillbaka till 2008-Ann. Jag bytte dock från en tjänst där jag sällan satt ner till ett skrivbordsjobb, och vikten tickade fortsatt uppåt istället för neråt.
April 2014 vägde jag 79 kilo, det var mitt mesta. 14 kilo kanske inte låter så mycket, men det var det. Igen; jag kom från 65 kilo vältränad med muskler, nu var det 79 otränad. Sen funkar min kropp såhär: Jag är 1,65 lång och när jag ökar i vikt sätter det sig främst på magen. Visst ökar hela jag i omfång, men mycket går på magen. Jag är inte sådär snyggt jämnt fördelat tjock utan jag ser ut som om jag är 6 månader gravid. Mina underarmar är smala och magen är en ballong.
Jag har inga bra foton att visa eller jämföra med för jag fotade alltid bort dubbelhakor och klädde mig i mer löst sittande kläder under den här perioden. Jag hatade min kropp. Fotot till vänster nedan är taget av en fotograf på ett convention i England runt april 2014. Fotot till höger är taget i morse. Det sätter sig mycket runt ansiktet också, där syns det ganska bra att jag idag väger ungefär 10kg mindre än på fotot från 2014.
Jag vet att många andra kämpar med större summor, både start och antal kilon de ska minska. Men det gör inte min kamp under åtta år mindre för det. Min kamp är min. Och det har vart ett krig för mig, och nåt jag haft med mig varje dag i åtta år. Jag är så sjukt stolt över att jag nästan är framme på min målvikt (67 kilo).
Vad jag gjort är ingen rocket sciene. Jag sover bättre, jag rör mig mer, och jag skriver varje dag upp vad jag äter i Lifesum-appen. Jag har gjort det nästan varje dag sen November. Jag äter faktiskt mer än nånsin, men jag äter numera balanserat mellan kolhydrater, protein & fett. Det enda jag saknar just nu är att träna på gymmet. Jag gör så mycket i stallet & tränar lite via SATS Onlineklasser men jag saknar att styrketräna & jag saknar vissa klasser. Jag hoppas få mer tid till träning efter stallet & på helgerna framåt våren när Filo kan gå i lösdrift och ingen behöver mockas åt. Jag ser verkligen fram emot när jag får börja ha mål som att bli stark och bygga muskler istället för att målet alltid bara är att gå ner gå ner gå ner. Så jäkla stolt över att jag äntligen snart är framme!
