Sköna söndag
Åh jag hade en sån mysig dag igår. Allt gick sakta och jag pysslade på, fixade med täckena och mockade, red Filo och fikade hos Kerstin. En skön söndag med sol. Idag grått och blä, och jag är ledig och är inte ens i stallet. Filo har gått två dar i rad och ska vila och jag kvällsar ju normalt så jag tänkte göra det ikväll med, kankse åka ut nån timme tidigare och städa lite, vi får se.
Igår red jag ut med bomull i öronen, och det kändes som att det gick lite bättre. Fortfarande småförslag att vända hem men inte lika mycket. Undrar om det är mentalt att han kopplar ihop bomull med jobb. Iallafall. Vi red till Kvarngården och red på ridbanan. Han har ju inte vart där förr och ridbanan är mitt i en massa hagar, så han tittade en del om sig men det gick ändå att få lite jobb. Tog ett par steg skänkelvikning i vänster varv mot staketet, det var svårt tyckte han men det gick.
Mest red vi volter och jag försökte rida honom ställd. Det gick bäst i vänster varva och han skjuter gärna ut bogen åt höger, så det är helt klart vänster varv han är kort i. Red lite på större volter men det var mycket jobb så jag bytte och red serpentiner med volter i varje sväng. Det är en av de få övningar jag minns var bra med Rauen och det gick bra nu med, förutom när han blev distraherad. Rakrikningen gick si & så men generellt sett var jag nöjd med honom. Det var ett par stunder där han gick riktigt fint, så det var ett helt OK första "dressyr"-pass. Kikar efter lite olika alternativ till tränare, mest är jag inne på en CR-tränare från Uppsala, det blir ju tyvärr dyrare när jag inte har nån att dela på lektionerna med men vi får se.
Hem gick det som igår med ordentlig fart så jag fick rida med kortare tygel men det gick iallafall utan att takta. Han tjurade till ett par gånger över att inte fick springa, då vände vi och red tillbaka en bit och sen vände vi igen, vi gjorde så kanske tre gånger hem och det gick bra. Ju närmare vi kom hem, ju bättre funkade halt - några steg - halt. Han blev superfrustrerad på det när vi just lämnat ridbanan men nu gick det bättre ju närmare hem vi kom. Han var inte ens tjurig i backen ner från vägskälet, men jag tror att jag kanske fick lite hjälp av att kalvara och en ko var just vid staketet och han blev väldigt fokuserad på dom. Inte rädd, men han glömde tjafsa mot mig utan gjorde bara som jag sa. Jag tänkte att han sen skulle explodera framåt när vi fick dom bakom oss, men lustigt nog slappnade han av som aldrig förr hemåt. Vid gula huset/bagarstugan ångade han upp lite igen men han kunde stanna och vänta på min signal i lilla backen vid bagarstugan så det gick ändå bra och jag var väldigt nöjd med honom.
Visst att han vart här en dryg månad nu men det var bara tolfte gången jag rider honom totalt sett, så det är inte mycket alls faktiskt. Att det ens finns framsteg efter 12 gånger med en ny häst tycker jag egentligen är rätt bra. Jag börjar också landa lite mer i att han är min (inte helt än, men lite mer) och då känns en dryg månad och tolv gånger så futtigt lite. Det är dessutom så skönt att vi inte ska nånstans. Självklart vill jag att vi en vacker dag ska kunna dressyra och hoppa, tävla. Absolut. Nån dag. Men det är så långt bort att jag inte ens kan få in det, det är som om en sjuåring som just börjat skolan skulle säga att hen en dag vill bli hjärnkirurg känner jag. Visst är det möjligt med tid och rätt förutsättningar. Men det är väldigt långt bort. Men det känns bra. Tufft, absolut. Men ändå bra.
