Fin kille

Är riktigt nöjd med Filo senaste tiden. Vi har ridit samma väg torsdag & lördag, en väg som funkat ganska bra dvs slingan. I torsdags var det supervarmt och vi red med sadel & bett, i lördags mulet och något svalare och vi hade barbackapadd & hack. I synnerhet i lördags var han superfin, behövde knappt korta tygeln alls förrän hem och han kom tillbaka till att ta det lugnt efter nerförsbackarna (som han alltid använder för att gasa på lite). Han var fin i torsdags med men då fick jag växla lite. Han har blivit lite snabb hem igen, men det lyckas ofta hända nåt som stressar upp honom så jag lägger inte supermycket vikt vid det även om det är lite irriterande. Och när jag säger snabb är det inte exakt taktande och att han ångar som i början utan mer snabbt tempo och jag vill att han ska lunka :) så inte riktigt på samma sätt.


Jag läste nånstans att ridning mitt på vägen är bra för en ojämn häst och det gör vi, det ger honom ofta lite att tänka på då han gärna vill gå ut i kanten och vi får en diskussion, och då glömmer han snabbheten (ytterligare ett tecken på att det bara är mentalt).

I fredags tog vi vad jag antar är hans första skogspromenad vid hand. Han var stel och spänd, även ut från gården där vi rider hela tiden. Gick zick-zak över vägen i ett försök att få honom att tänka på annat men så fort han lärde sig det släppte han och började fnorka igen. Det är så knasigt att det som jag ser som en av de enklaste sakerna i världen, att gå ut och gå, är så konstigt för honom. Men det är klart, i en sån stor verksamhet som han stått i fick han nog inte många tillfällen till sånt. Under omständigheterna gick det ändå väldigt bra. Vi fick rygga MYCKET och till slut blev han irriterad på mig. Eftersom fingervift inte satt sig än har jag bara petat bak honom på bringan och till slut, när vi var på sista vägen hem efter kohagsbacken, läppjade han till efter mina fingrar. Normalt sett gör han aldrig sånt, han kan bli lite så om han får för mycket godis, och om han är superless. Han fick en snabb, lätt klapp på mulen för det och då bytte jag till fingervift, och se på fan! Då gick det bra.. :) Och om han slutade lyda på det fick han ett bringpet och sen lyssnade han bra på vift, så han fattade ändå att det var lite enklare än att jag ska knuffa honom fysiskt.

Dagen efter hade han blivit uppjagad hem - typiskt då han för första gången lämnat ridbanan lugnt - första för vagnen som står där och sen kom unghästarna i hagen galopperandes i full fart bakom oss. Jag kunde ändå rida honom rätt OK och vi gjorde en del halter men han svarar inte så bra på det utan stannar, och ångar sen på igen. Men han kom ner lite precis innan den svaga nerförsbacken innan kohagsbacken, där han ofta ökar på. Då hoppade jag av och så gick vi sista biten, vilket var den som vart svårast dagen innan. Nu gick det jättebra och han backade på vift - inte 100% men bättre än nånsin. 

Igår var jag funkis på Ridtravarföreningens dressyrtävling så jag var helt slut efter. Böjde honom i sidorna två gånger åt varje håll med morötter och det gick rätt bra. Han fuskar gärna med att lyfta ena benet och han snurra med mig rätt mycket men efter ett tag går det ofta och jag tycker redan att det går bättre åt höger (han är kort i vänster sida), försöker göra detta varje dag. Har även börjat stretcha efter varje ridpass och där märker jag väl främst förbättring i själva stretchmomenten, dvs att det går lättare för varje gång, och eventuellt drar han åt sig bakbenen lite mindre nu för tiden men jag är inte helt säker på med det är för stretchen eller nåt annat.

Jo och i torsdags var vi själva i stallet och han stod HELT avslappnat på gången! Han gnäggade två gånger när jag var i sadelkammaren (annat hus) och en gång som svar till en annan häst, men sen kom han ner igen och slappnade av! <3 Min fina Bula.