Le Mirage betyder hägring

Nu har det vart för tyst igen, vilket är frustrerande ur hästsynvinkeln när det går rätt bra, men jag fick en kalldusch i onsdags när vi fick veta att det ska ske en omorganisation på jobbet där min avdelning är en av flera som ska upphöra och våra arbetsuppgifter ska ingå i nya tjänster som vi måste söka om. Får jag inte tjänsten (15 tjänster försvinner) blir jag uppsagd till påsk. Visserligen har jag 6 månaders uppsägningstid eftersom jag jobbat så länge och det är högkonjuktur och finns jobb bla bla men jag måste ha ett jobb som betalar samma lön för outbildade endastarbetslivserfarenhetsjag, om jag ska ha råd med Filo i Stockholm. Jag orkar inte ens tänka så långt just nu, jag söker två olika tjänster på jobbet då mina arbetsuppgifter delas något, och får jag inte dom måste jag fundera på vad jag ska göra. Jag flyttar hellre från Stockholm än gör mig av mig Filo, men då ska jag FORTFARANDE hitta nytt jobb OCH boende i annan stad och eftersom jag har hyresrätt är det inte lätt att byta. Men som sagt. En sak i taget.

 

I stallet går det jättebra. Verkligen helt över förväntan. Filo går sedan en vecka i mittenhagen med Sessan och de verkar gilla varann, nån hade sett dom stå och klia varann och de äter och vilar tillsammans. I lördags stod Filo även och vilade med tjejerna i grannhagen (alla hagar är bredvid varann med bara tråd mellan). Han är fortfarande ängslig att vara helt själv i stallet, är nån annan inne går det bra men han blir stressad om de går ut. Samtidigt är det exakt den träningen som behövs, och det är SÅ mycket bättre än när jag ensamtränade hos K, där var han så stressad så han nästan blev farlig i början. Eftersom det är många där blir det oftast heller inte så mycket ensamtid, utan ofta är nån ut och nån in så det blir lagom mycket. Han får beröm av de andra för att han lärt sig hitta till sin box så snabbt (vi släpper in med lina och hästarna går själva in i sina boxar) och Sessans ägare sa till mig att han är duktig och lyssnar när hon tar ut Sessan och han blir själv, även om han inte gillar det. Då står han en stund och ropar och sen gar han sig. Hon var och red i fredags kväll när jag kom och då stod han inte ens vid grinden eller nåt. 

 

Men sen är han väldigt spänd ute. Det tog 3½-4 månader på Sköldnora innan det började släppa, jag HOPPAS att det blir lite snabbare här eftertsom allt annat går bra och även om han är spänd så sitter vår grundträning; han är lyhörd och lyssnar, även om han är väldigt spänd och osäker på omgivningarna. Det kommer ta den tid det tar och här finns det inget jag kan göra utom att ge honom tid & tålamod, det vet jag. En dag kommer det bara släppa. Men trots att han är spänd går han oftast relativt avslappnat ut, det är främst när han vet att det är hem som han blir i gasen. Så total katastof är det ändå inte. Ridhusträningen har idag pågått en vecka förutom på vilodagar och det går också framåt. Vi har varje dag gått ett-två varv runt och sen gått ut, och i fredags tömkörde jag även. Mot slutet började han slappna av mer. Det känns som ett bra upplägg, in och varva och sen ut och en dag i veckan lättare arbete där inne.