10 misstag jag gjort som hästmänniska
1: Att sluta rida för instruktör.
Jag slutade rida på ridskola för att vi inte hade råd med det, just då var jag i en period där jag kände att jag "inte utvecklades" och jag hade fått min första medryttarhäst. Och då blev jag medismänniskan i 20+ år. Jag har fortfarande lite svårt för det generiska i ridskolor som att man kommer in och så säger dom "idag ska vi öva skänkelvikningar" och det är ingen kommunikation om specifika ryttarmål. Att rida för en riktigt bra instruktör är SÅ roligt och utvecklande, vilket tar mig in på misstag 2:
När Rauen fick ryggproblem som ledde till mentala problem hjälpte en och en sak endast; dressyr (för tränare). Månader senare när han var mer musklad & mer mentalt lugn och jag visste att det var bara JAG som gjort det här.. då öppnade jag verkligen famnen för dressyr och jag önskar verkligen jag gjort det tidigare för då hade jag kanske inte gett upp att rida för instruktör.
Till denna dag är Mårten den enda häst som jag inte klarat av. Jag vet faktiskt inte än idag varför, jag kunde inte lika mycket då även fast jag kunde en hel del. Vi kom aldrig så långt att vi gillade varann, och han var superhetsig med mig. Det gick jättebra med matte och med senare medisar, men det var nåt hos oss som inte klickade då. Och jag hade JÄTTEsvårt att erkänna det för jag har kunnat rida "svårare" hästar i princip alltid (förutom när jag var nybörjare såklart). Till slut fick jag ta tjuren vid hornen när det bara var ångest att åka till stallet på min medryttardag. Som tur var fanns Rauen då och vi var så bra match.
När jag började rida Rauen hade jag ridit i 20+ år (ridskola & flera medryttarhästar) - jag kunde rida bra, men jag hade aldrig i livet satt på ett par senskydd på en häst. Jag behövde inte fundera på foderstat förrän jag tog Honey på foder när jag ridit 24+ år. Osv.. Jag var nog inte ens intresserad tror jag! Allt var bara ridningen från början. Tänk vad mycket MER kunskap jag kunde tryckt in om jag varit intresserad av allt från början!
Ett av mina största misstag i hela livet, alla kategorier, är att jag trott att om jag jobbar hårt så kommer jag få det jag förtjänar. Men det var alla som fick det jag ville. De som hade tur, de som hade pengar, de som tog plats, de som vågade, de som var högljudda, de som bråkade, de som inte analyserade utan bara körde utan att bry sig i resultat. Det här är nåt jag strugglar med än idag på många ställen (inte minst på jobbet).
Det här är lite dubbelt för jag hade aldrig haft Filo om jag levt ett annat hästliv men ju mer kunskap jag fick (se 4), ju mer osäker blev jag på om jag verkligen skulle ha råd, kunskap & tid till egen häst. Jag är jätteglad & tacksam för åren då jag reste mycket, men jag bromsade in mig själv i så många år som jag hade kunnat ha egen häst. För är det nåt man lär sig som hästägare så är det att man aldrig lär sig allt, man slutar aldrig lära sig & det finns ingen magisk kunskapsgräns som behöver passeras för att köpa häst.
..och han sen fick gå med bärrandsröta på alla fyra i två månader på grund av det. Den vintern var det jätteisigt och han behövde broddar direkt men idag hade jag tagit ut Torbjörn så fort han kunde för att stämma av. Eftersom Filo kom direkt från travet, nytt ställe & ny matte så fattade jag inte hans signaler att han hade ont. Faktum är att jag nog skulle ta ut hela teamet från början istället för lite eftersom som jag gjorde. Det är såklart också en kostnadsfråga, men om det inte spelade roll hade jag gjort det. Men absolut hovis först.
Jag tror de flesta som känner mig vet att det absolut inte stämmer, men jag tänkte just för hästar att jag verkligen inte hade nåt intresse, det var därför jag inte tog Grönt kort förrän förra året. Jag var med på en clear round på LRK med Ragge och det var inte så kul. Inte hemskt heller, men inte så kul. Idag tycker jag det är SUPERKUL att tävla även om vi inte har supermycket priser visa upp. Tvärtom är jag helt plötsligt en chill tävlingsperson som bara jämför mina egna resultat med mig själv. Det är JÄTTEkul att placeras & vinna, absolut. Men när det kommer till t ex dressyr är jag mest nöjd med vår senaste runda där vi blev uteslutna. Tycker det är helt orelevant för det var hans prestation som betydde nåt.
Det är något som jag varit intresserad av men jag kom mig bara inte för det. Jag tycker det är SÅ kul!
Jag har kollat SÅ många videos, verkligen så många. ÅR senare kan jag aldrig fatta om sadeln behöver bytas eller stoppas om. Det är bara för svårt, och skillnaden i Filos kropp före & efter jag började använda Mustang är verkligen helt sjuk. Jag trodde jag hade FULL koll innan och jag hade verkligen inte det. Det är så svårt, och aldrig något jag skulle våga chansa på igen om hästen ska gå mer än ett par gånger i veckan.