God fortsättning!

Oj vilken paus det blev! Bifogar fjäskbild på Manne som tröst för er.


Haft välbehövligt lugna dagar i Luleå, har mått rätt dåligt sen Lucia så det var skönt att få vara i egen bubbla ett tag. Jag har ätit middag ute med familjen första kvällen, hälsade på mormor & så tränade jag & mamma två ggr (23+25), förutom det tror jag inte jag vart utanför dörren. 

Känner lite att all förtvivlan kom tillbaka direkt igen men det är väl den där jävla dokumentären. Mycket annat har känns tungt men jag fick oväntade goda nyheter i Luleå så ja nä kan jag bara få nytt år och lägga allt bakom mig. 

Jag inbillar mig att jag ska kunna släppa Kent efter nyår men än idag går det inte en dag utan att jag tänker på dom. Men jag gråter inte längre varje dag. Och jag är bara tung i hjärtat då & då om dagarna, inte hela tiden. Så det är väl nånting. Det känns som att jag väntar på att få gråta igen, och gör allt för att hindra att det ska ske. Fastän jag kanske behöver.

Jag hoppas iallafall kunna se framåt mer efter nyår. Ha lite mer luft i stegen. Jobbet, som vart tungt rent arbetsbördemässigt en tid, blir bättre efter nyår. Jag har lagt liiite pengar på buffertkontot redan denna lön (men kanske måste ta tillbaka lite, får se när alla räkningar är betalda). Men jag borde hamna OK denna lön och absolut kunna lägga undan nästa. 

Känns också bra att inte ha nästan nånting som ska komma att kosta 2017 utan bara få fokusera på att spara + köpa garderobsinredningen. Jag ska på ett con i April och jag ska köpa flygbiljetterna till min & mammas resa till Rom (min 60-årspresent till henne), det är verkligen det enda. Och det borde kunna bli relativt billigt också, om jag har tur blir det rea efter nyår.

Så jag känner mig personligen pepp på 2017. Även om det känns vidrigt just nu och en liten ful röst vill viska att vad kommer kunna vara annorlunda om bara en vecka. Men jag försöker att inte lyssna på den.

Valross

Voff! :)

Lite ny bra musik som tröst:
https://www.youtube.com/watch?v=mD_KCTSZ2fw