Le Mirage betyder hägring

Det blev en lite rörig kväll idag, Kerstin hade åkt in till sjukhus (inget större men hon är ändå 73) men jag grejade allt, A & P hade mockat och fixat allt så jag tog först in Pärlan och sen tog jag Filo och vi gick direkt ut mot gården. Jag försökte det här med att fokusera min energi som så många pratar om och upplevde verkligen att det funkade. Det gjorde säkert nåt för mitt kroppspråk också. Ner till släpen gick det bra, rätt avslappnat (om fort men det går det ju alltid) och öronen framåt, sen blev han lite giraff förbi gården och ville gärna gå in och kolla överallt istället för att gå rakt fram, men fnorkade inget. Vi stannade då och då så han fick se sig om. 

 

Vid sjön reagerade han på nåt mot vattnet, oklart vad för jag såg inget. Efter nån snurr kunde vi går vidare, sen FLÖG han om mig och upp mot gården vid vägskälet vid grinden. Det hände flera gånger och han var upprörd. Det var tyst och lugnt och jag såg ingenting, men uppfattade det som att det var nåt bredvid bagarstugan som han tyckte var läskigt. Det blev aldrig bra, men till slut hittade jag ett rum där det blev bra nog för att gå upp och då ville han ju rusa hem, så han fick snurra lite och så kom det en bil från stallet. Vi gick in bredvid bagarstugan på andra sidan där det är ett utrymme.

 

Sen vet jag inte riktigt vad som hände eller varför han reagerade som han gjorde, men så fort bilen kört förbi så DÖK han efter den från vänster/bakifrån. Han missade den med en hårsmån bara och då hade hon gasat på ordentligt när hon såg att han kom, lyckligtvis. Det var en i andra stallen och hon hade själv vart med om en olycka häromdagen. Bil & häst hela och han verkade inte så uppjagad sen mer än att han redan var lite stressad sen innan.

 

Jag funderar och funderar men fattar verkligen inte. Antingen tog han bilen som nån slags hot och gjorde ett utfall eller så reagerade han för att jag var spänd för situationen med stissig häst + bil. Jag upplever honom väldigt känslig så det är inte helt osannolikt. Sen på vägen upp var han bara skynda hem-bråttom, inget mer stress eller panik. Vi snurrade ett par gånger därför och en gång blev han uppenbart less när han äntligen stannat och läppade efter min hand. Jag stod precis lagomt till för att ge honom en snabb lätt klapp på mulen tillbaka. Han såg mest förvånad ut över det, inte kränkt eller sur. Och det blev inget mer sånt sen trots en hel del mer snurr. Ju närmare vi kom gården & tryggheten, ju mer lyssnande blev han och vi jobbade en kort stund till på gården där jag var nöjd med honom. Han är fortsatt PERFEKT vid grinden i hagen. Blir så glad över det varje dag!

 

Så även om vi fick en scare och det blev lite misslyckats nere vid vattnet/bagarstugan så är jag ändå nöjd för han var inte fnorkig eller uppe i det blå hela tiden och det är bra, samt att han ändå kunde komma ner och lyssna sen. Efteråt var han dock SUPERtjurig i boxen och ville inte prata mer med mig, så nu får det blir några fjäskmyskvällar innan vi hittar på nåt igen. ;) Jag hade hoppats kunna rida en gång i veckan eftersom det inte blev ridning i söndags pga styltor (en del av den här explosiviteten kommer säkert från överskottsenergin också) men jag får se, det blir tidigast fredag tror jag och jag funderar på om vi skulle göra samma sak som idag då, men INTE gå ner så långt utan kanske max till brevlådorna. Ja vi får se. På lördag tror jag iallafall vi ska gå dit ner och titta för hand i dagsljus innan vi rider ut, så det inte blir nån fix idé att det är läskigt där. Kanske att jag går ner dit med honom direkt, kör Pärlan och sen rider honom?

 

Jag åkte hem rätt tidigt eftersom allt var klart och först när jag var hemma kom jag på att jag glömt en massa saker inkl den vanliga grimman vid hagen (tog ut honom i repgrimman).. suck. Så jag vart nog lite mer uppjagad efter än jag ville erkänna. Jag är ju sån att jag ofta löser det praktiskt när nåt händer och först efteråt kommer det till mig och då kan jag blir lite nollställd i hjärnan på vanliga saker. Jag blev t ex aldrig rädd när han flög runt först, han lyssnade ändå på repgrimman och mig samtidigt som han reagerade. Det var bara när han var SÅ nära bilen och jag tänkte att "nu smäller han i" som jag hade kallt hjärta, sen var det bara ta tag i det igen. Urgh. Har karens på veterinärvården 7 dagar till så det vore ju HEMSKT trevligt om han kunde hålla sig hel tills dess.