Hmmmmm

Jag fyller 34 om en dryg månad och tycker ofta jag är rätt "klar" som person. Det finns alltid saker att lära och visst utvecklas en. Men ändå finns utveckling kvar. Och den fortsätter. För två år sedan lade jag upp denna bild på Honey på Insta med en text som var typ "tur att en bor på landet så en slipper skämmas över hur hästen ser ut". Jag ser på bilden idag och ser inget att skämmas för, och försöker komma på varför jag brydde mig då.

Kåpan hade hon som skydd för att hon skulle klia sig i ögat & dra upp såret i ögat. Huvan är från en travshop. Det är väl kanske det att jag är i ett travstall nu men vi har inte huvor på våra. De kan ha skygglappar i tävling men annars har vi aldrig nåt. Mössa ibland om det är jakt, mycket blåst och nu har jag ju på Pärlan i ridning sen denna vecka.

Jag tror det snarare är det att jag kommit från R-stallet lite och står mer på egna ben. Få vara hos K i en helt annan verksamhet och helt annan tanke. Jag säger inte att det var dåligt hela tiden bland hästägarna på R (även om det var jävligt kass stämning & mycket tjafs pga ett par andra inackorderingar) men jag kunde lätt bli påverkad och när Honey var sjuk fick jag VARJE dag höra "oj vad du grejar" och "oj vad hon är utspökad". Ja vad fan ska jag göra då. Du har ingen aning vad veterinären sagt för det har du inte brytt dig om att fråga. De flesta där var rena skogsmulle och basic, less is more osv. (Det var också "oj vad Honey har täcken") Det är jag också, men jag tycker framför allt att det är HÄSTEN som styr, inte min åsikt. Jag tror faktiskt inte att nån menade att vara passivt aggresiv eller dryg, men när det är återkommande är det svårt som mottagare att inte ta emot sådant som kritik. I synnerhet när det är ens första foderhäst och fodervärdstiden börjar med två stora, konstiga (hagrelaterade, för er som inte vet) skador och allt känns kaos ändå. Skinnet är inte härdat då.

Jag fick av en stallkompis veta att en annan sagt till hen "jag tycker det är galet att hon ställt in Honey". Det här var första två-tre dagarna när hon precis fått bensåret, jag hade avvaktat vet en dag och försökte ha lite is i magen & gjorde det jag då trodde var bäst. Hen som sen berättade detta för mig sa att "då får du väl säga till Ann". Det gjorde aldrig krititikern. Och jag var för orolig för Honey för att ha tid att bry mig mer.

Idag skulle jag, med all den kunskap de två månaderna gav mig, agerat annorlunda på båda skador. Och hade nån ändå sagt nåt om vad den tyckte - oavsett om det var till mig eller bakom - hade jag sagt "Sköt du ditt och skit i andra". Nej det hade jag inte. Men jag hade tänkt & känt det. Det handlar inte om att inte kunna ta till sig råd, utan att jag skiter i vad folk tycker om en häst de inte känner. Det är som folk som skäller på varann för att hästen är täckad/inte täckad/skodd/inte skodd osv. Hål i huvudet. Skit i det du. Mår hästen inte dåligt av ägarens hantering och du inte kan vad den behöver eller sens historia ska du skita i det om du inte blir tillfrågad.

Oj vad argt det blev. Haft en lite tuff eftermiddag på jobbet. Ser fram emot rida nu, och sen Kent imorgon. Har ingen förväntan på plats på spelningen, vill bara vara med mina kompisar så är jag nöjd. Får sällis dit & hem av David (även om vi säkert har olika platser på tåget).