En gammal riddagbok

Hittade en gammal blogg från när jag red Broke 2006 och hittade denna text. Det sjuka är att jag minns inte detta ALLS, och jag har sjukt bra minne! Inte ens när jag läser det kommer jag ihåg. Måste blockat det ur minnet. (Men den där hingsten måste ju vart större än 160 hahaha)


*


Igår kom jag & Broke ridande förbi en hästhage på vägen hem. Man passerar den rätt ofta, så det är egentligen inget märkligt med det. I hagen går en stor snygg hingst som alltid travar med längs med en i hagen och smågnäggar hela tiden.


Hagen går längs en väg som svänger, och precis i hörnet kom vi lite för nära hagen. Hingsten kom fram och ville nosa på Broke, Broke stannade till, och innan jag fick bort honom blev hingsten plötsligt tjurig, stegrar - och när han går ner kommer han med benen över och utanför undertråden på stängslet!


Jag blev totalt livrädd, och han med. Han slet sig bakåt och kom till slut loss, men han hade givetvis slitit upp stolpar och hagtråden var av. Där satt jag på en häst jag inte ville ha i närheten av hingsten utan hagtråd mellan, och jag kunde ju inte bara lämna honom i en trasig hage. Jag sjasade iväg honom och testade om han skulle följa med om jag red upp mot hans stall, och visst följde han med, i hagen. Han verkade inte alls fatta att hans hage var trasig, och han haltade inte och verkade inte ha några sår eller nåt.

Ingen var på gården där det tillhörande stallet var, men de hade en ryktstång som jag satte fast Broke i. Hingsten stod vid grinden och såg helt glad och ovetande ut. Jag sprang in i stallet men ingen var där heller, så jag ryckte åt mig närmsta grimma med grimskaft och gick helt enkelt in till hingsten och satte på honom den. Tack gode gud för att han var snäll för det var helt tveklöst den största häst jag nånsin träffat, han måste ha vart säkert 160 i mankhöjd. Eller iallafall kändes det så när jag panikslaget försökte få på honom grimman. Och jag har träffat rätt jävla många hästar.


Sen var jag tvungen att leda honom runt Broke vilket heller inte var så jävla lätt. Det var bara en jäkla tur, som sagt, att han var snäll, för hade han velat sticka hade jag inte orkat hålla honom. Jag släppte in honom i en box, smällde igen dörren och tog av honom grimman, sen lämnade jag ett kort meddelande om vad som hänt och skrev under med mitt namn och att jag var medryttare i mitt stall. Jag var alldelens för panikslagen för att komma ihåg att lämna ett telefonnummer eller hitta nåt där.


Fyfan! Ugh. Jag gick upp klockan fem igår och somnade strax efter tio-elva nån gång, så jag var dödstrött, men jag har ändå inte sovit bra inatt, och jag är nog fortfarande lite orolig att nån ska ringa och vara arg för att jag inte borde ridit så nära. Jag hoppas att de mest ska vara tacksamma för att jag vågade ta in honom, men.. ja.


*


Jag har inget minne om repressalier från detta heller vilket känns som att jag borde kommit ihåg. Herre. Vad rådig jag var ändå, och vilken tur att allt gick så bra.


(null)


Godnatt Kingen

Ääh December har verkligen bara flutit ut i ingenting! Kom hem 26:e och red på stigarna på halvön, superfina & mysigt även om det var kort, men Filo ville vara springa och jag hade sidepullet = han drog och då fick jag sitta och dra tillbaka = han arg. Osv. Till slut fick J & Compiz gå först och så var han gå bakom-sur men gick normalt. Får tyvärr pensionera sidepullen tills han är mer normal igen nu.

Vet inte om det är överskottsenergi, vinter, mörker eller en kombo men i mörkret är han spänd och kan därför inte jobbas normalt, och på helgen är han megataggad och vill bara springa. Så mycket att han taktar så det blir inte nog mycket springa.. ska försöka rida på ordentligt nu sista dagarna så han förhoppningsvis är lite trött i kroppen till nyår.

Igår hade jag ärenden på stan och det blev mycket senare än tänkt. När jag fixat vatten & hö till våra tittade jag in till Kingen och tyckte han betedde sig konstigt, men efter en stund såg det bättre ut så jag gick in till Kerstin men fick ändå en dålig känsla så jag gick ut igen och då låg han ner i snön och såg ut som att han skulle dö och jag kunde inte putta upp honom. Sprang in till Kerstin och sa att det inte var bra och hämtade sen grimman. Han satte på den men klev inte upp förrän jag klappade honom hårt under mulen upprepade gånger. Fick in honom till stallet utan problem och P & K kom och han fick kramplösande & Butta. Sen var han helt slut och han skulle få vila en stund. 

(null)


K skickade hem mig, men jag fick inte tag i henne idag. Messade P som bad mig ringa och han hade inte blivit bättre. De hade fått ut veterinär dom trodde det var tarmvred och han togs bort för att han var för dålig. Stackars, stackars K. Kingen skulle fyllt 28 år nästa år och hon har haft honom sen han var 3, han var hennes "husband". Det var hans tid,  så jag är mer ledsen för K än för honom faktiskt. 

Det har vart så mycket i år. Har så många vänner som fått ta bort djur i år. Usch. Det värsta. Absolut värsta. Jag har börjat säga till Filo varje dag att jag älskar honom. Varje dag. Oavsett om han är fin, jobbig, glad eller sur. Jag tror ändå det gör nåt, även om han inte förstår innebörden. Nåt gör det för honom. Och allt gör det för mig. Skulle nåt hända har det inte vart så att jag kallat honom skithäst i affekt det sista jag gjorde. 

(null)




The stars are out

Hade en superskön kväll med Pärlan idag. Var off från igår (och det är värre idag, fick dock äntligen gråta en stund, vilket var skönt) och hon var väldigt avslappnad och chill så vi hade en superfin runda runt slingan, rundbanan & hem bara.


Och jag RED så himla bra! Så balanserat och skitbra lätt sits i traven. Superbra känsla, och Pärlan sökte sig t o m ner i form lite. 

Det hade tydligen vart ut en ny tjej, hoppas det funkar. Det är inte alla som riktigt gör det hos oss, det är ju inget vanligt medryttarskap. Jag gruvar mig lite för att berätta för Kerstin att jag ska köpa häst 2017. Jag är ju den som är ute mest. Men alltså hon överlevde ju innan mig och även när jag är borta så jag är ju inte outbytbar på nåt sätt. Men ändå. 

Jag och Pärlan har också fått så extra gint band på senaste månaderna. Börjar bli på tok för kär i henne. Försöker hålla bort det och målet i sikte, men det är svårt. Men. 

Jag tänkte skriva att jag aldrig sagt upp mig som medryttare men det är ju inte sant. Ragge sa jag upp mig på flera gånger. Först när Camilla ägde honom och jag kände mig pressad av utomstående "vänner" att sluta rida. Sen igen när Linda ägde honom och jag var en liten jävla snorunge som fick för mig att jag inte ville betala längre. (En av få saker i mitt liv jag skäms för än idag) Och sen såklart när jag flyttade till Stockholm. Fast de är ju som innan. Jag var så ung då.

Jag sade ju också upp mig på Mårten, för vi funkade inte ihop. Idag tror jag absolut vi hade kunnat funka, men då var jag för okunnig - och då var jag ändå erfaren. Bara inte så erfaren jag behövde vara. Men då drog jag på det i säkert en månad innan jag tordes berätta. Helt i onödan. Yanniqe förstod och fixade så jag fick bli Medis på Rauen istället. Och egentligen tekniskt sett Honey. Men ja. Nä. Än behöver jag ju inte berätta det iallafall.

Nu ska jag tvätta ansiktet och packa yogaskan för imorgon, och försöka sova.