Att kräva för mycket av sig själv

Jag har känt mig rätt modstulen. Dålig. Utan anledning. Bara kass, för att allt inte är perfekt, efter en VECKA. Som om jag nånsin lärt känna och vart bästis med en häst efter en vecka. Än mindre en vass elittravare. Som är ett kallblod på det. Nej självklart fattar jag att inget kan vara perfekt efter en vecka, jag hade inte heller väntat mig det. Men ändå är jag nånstans kritisk till mig själv, för något som en del av mig tycker jag gör fel, men vägrar berätta för rationella delen av mig själv exakt vad det felet är.. >.< Om ni inte fattar är det OK för jag fattar knappt ens själv.
 
Idag var det planerad vila och jag hade lovat att rida Pärlan. Spursen & KIngen var redan inne, jag tog in Filofax först och tog av honom täcket, sen hämtade jag Pärlan och satte in henne. Borstade och visiterade Filo (som jag testar just nu) men han var mest hungrig och inte så intresserad. Tempen (Kerstins iallafall) har visat 37,3 två dar i rad nu. For ut på Pärlan och det var så nyttigt för min knäppa skalle. Fick fundera igenom alla saker som uppstått med henne som jag löst. Som jag lärt henne. Hon hade en period när hon alltid var extremt stressad hem. Jag kom aldrig på varför men då hoppade jag av sista biten och ledde henne hem och då hade jag väldiga sjå med att lära henne att inte springa om mig. Idag håller hon min takt utan nån större tillsägelse och följer med mig. Såklart, ett och ett halvt års umgänge gör ett band som inte finns än. Det hjälpte mig att komma tillbaka till verkligheten lite.
 
När vi kom hem var Filo mättare och mer intresserad av att umgås. Kliade honom och hade en fin mysstund innan jag satte på täcket igen och kvällsade. Vilket också gick bättre än tidigare gånger, och när jag tog in honom från hagen innan behövde jag inte ens göra nånting, han följde med mig innanför grinden när jag hängde upp tråden. Så duktig. Inte gå om har inte riktigt fastnat men han är iallafall uppmärkam och lyssnar om jag säger vänta, och det är inga problem att snurra runt honom heller. 
 
Den måste jag nog jobba mer på, och det är också samtidigt nåt som jag fått säga åt mig själv; att jag måste backa lite och inte göra allt på en gång. Jag har nog vart lite överväldigad av tanken på att få lära hästen själv som jag vill ha den och jag ska försöka bromsa ner lite. Det GÅR att lära sen. Det är aldrig försent. Idag och imorgon och kanske även på fredag ska vi bara ha mysdagar. Pyssel och klia och försöka bonda lite mer. Jag funderar fortfarande på vad vi ska göra i helgen, jag bubblar över med idéer och de blir begränsade av dagsljus, bara två dagar ledigt & så som sagt, inte jobba med för mycket på samma gång. Men antingen rider jag båda dagar eller så blir det en riddag och en promenad i skogen till fots. Det här känns rätt. Googlar en finns det lika många teorier & hanteringar av ny häst/nytt stall/lära känna häst som det verkar finnas hästägare, och i slutändan blir det lite för mycket och jag känner att jag inte fått ha tiden att bara vara med honom än och att jag saknar det. 
 
Jag vet att alla hästkunniga gubbar på YouTube och annat kunnigt folk säger att hästen skiter i om en gullar med den men jag skiter i det. Jag måste göra det som känns rätt för MIG och ikväll var första gången jag kände att jag fick en fin stund med honom sen han kom för en vecka sen, och det var nog också första gången jag var helt vanligt avslappnad med honom också. Oavsett om mitt band med honom stärks eller inte av mys - jag tror det gör det - så behöver JAG ha de här stunderna för att också öppna upp för honom, vilket ju också måste ske.
 
Åkte hem med en fin känsla ikväll och hopp om en riktigt mysig framtid, långt borta i horisonten. 
Som extra bonus släcktes motorlampan på bilen igen när jag var klar i stallet. <3
 
 

BLÄ

Urghhhhhh vi har haft is i två veckor typ, det smälte äntligen söndag/måmdag och nuuu.. snö! Ska dessutom vara mellan -7 till +4 med massa oklar nederbörd kommande veckan.. yaaay.. -___- 


Hela vintern har vart såhär; snö - is - barmark - repetera. Så segt. 

Är det vår snart?

ps: Motorlampan på bilis tändes igår. Jag fick backa en bra bit vid stallet pga nån lastbil som kom just då, sen lyste den. Jag orkar inte ens längre. Sen har tänts & släckts om vartannat ett bra tag nu, jag varken orkar eller har tid att tjafsa med verkstan (i synnerhet inte nu när jag behöver bilen varje dag) så det är bara vänta tills den släcks igen.

Pärlis & Silvia

Igår var Pärlan svinjobbig, vi skrittade mest och travade lugnt (dvs normalt ridhästtempo) men hon var så hetsig, hem fick jag rida henne på kort/medellång tygel för hon travade bara om hon fick lång.


Jag tyckte det var lite skumt då hon gått fort dagen innan och normalt hetsas hon inte upp av att nån annan är med men ja. Idag var hon dock SUPERFIN, avslappnad men pigg, men kunde varva ner sen. Vi skrittade till slingan, red den skritt/trav vanliga bitarna (dvs mest trav), red sen in i skogen vid stora backen och runt till lilla brantare backen, upp för den och sen trava i djupsnö. Det var suuuperjobbigt tyckte hon, sen skrittade vi hem. Kändes lagomt och hon var riktigt fin!

Jag hoppas få tillfälle att rida mer på skogsvägarna där, det är ju så lite dagsljus nu och jag vill helst göra det själv, annars hade jag gjort det igår. Jaja. Nån dag blir det väl av, om inte annat när ljuset kommer tillbaka.

Blev lite nojig när Kerstin inte svarade när jag ringde när jag kom (gör alltid det), hon är ändå 72 och det är glashalt ute. Men till slut red jag ut och sen ringde hon :) Eftersom jag är borta över jul + vill tänka på annat just nu så kommer jag åka ut imorgon med och rida Spursen, och troligtvis onsdag med. Hm. Borde kanske börja packa då. Äh. Jag hinner. Det är ju Luleå så det är ju inte supernoga vad jag har med bortsett från julklappar & lite finkläder pga det. 

Motorjävlalampan började lysa i min bil igen. På rak väg när jag bara puttrade på. Den började ju lysa en vecka innan Gran Canaria och sen hade den slocknat när Linda lånade den när hon var kattvakt och det var för tre veckor sen.. alltså. Det känns inte lönt att åka till verkstan heller som det är just nu. Jag orkar inte ens bli stressad. Ska prata med Björn över jul. Jag blir så less. Börjar kännas som att nästa bil efter denna får bli en splitterny. Palla all sån här skit, då är det nästan värt ett lån även om jag är väldigt emot det efter Puman. Fast jag kan ju inte förutsätta att jag ska paja varenda bil jag har, det här är ju INTE mitt fel iallafall. Jag älskar denna bil i övrigt (bortsett från att värmetrådarna i bakrutannintw funkar..) så det är sjukt frustrerande. Undrar om det går att flyga ner bror och låna nån verkstad eller nåt.