Nytt år nytt..

Alltså ni vet ju att jag INTE är en sån som sätter orimliga nyårslöften eller säger "i år ska bli mitt år!", men.. jag känner mig faktiskt taggad för året! Om en nu vågar skriva sånt utan att jinxa. Men det ska hända saker på jobbet som känns roliga, jag blev igår frågad om en rolig sak fackligt och sen är det ju som sagt tanke att i år ska det ske med hästköp. PLANERNA för 2017 känns iallafall väldigt spännande. Utfallet är ju ingen idé att sia om på nåt plan så varför ens fundera på det.


Nåt som är positivt är att jag hittills PEPPAR PEPPAR hållt mig frisk i Januari! Jag är nästan ALLTID sjuk i januari/februari eller båda så jag har vart supernervös men jag känner mig frisk & stark. Jag äter bra, tränar mycket bra (är på väg till årets sjuttonde pass i skrivande stund), sömn & stress är so/so och "utvecklingsbara områden" men det känns som att det borde bli bättre snart.

Sen det att USA har blivit Nordkorea på mindre än en vecka är sjukt och vidrigt och det känns som att hela världen är på väg ner i toalettstolen och vem vet när det blir fjärde världskriget eller Ryssland tar över hel världen. Men. Tills dess låter jag mig vara glad i min priviligierade bubbla ett litet tag. Ska på yoga nu, när jag kommer hem ska jag försöka leta fram mitt konventeringskort till videokameran så jag kan klippa stallvloggen jag gjorde förra fredagen.

I wasn't done baking.

Kom över ett Instagramkonto som tillhörde nån jag brukade känna innan jag flyttade från Luleå, och en kort tid efter att jag flyttade till Stockholm. Våra liv delade sig det året och vi inte haft nån kontakt sedan dess, så rent naturligt tänker jag på hur livet var då, och hur det är nu. Jag flyttade till Stockholm ett par månader innan min min 19-årsdag, jag har bott i Stockholm nästan exakt (lite drygt) 12 år i år. TOLV ÅR. Det är helt sinnessjukt. Och jag fyllde nitton och man tror man är klar men I'wasn't done baking för att parafrasera Buffy.
 
Jo visst, jag var vego och jag gillade Kent & nördsaker & hästar. Men inte på nån nivå som det är nu. Inte ens Kent, inte så att det blivit mer, utan.. annorlunda. Jag kan inte ens börja. Hen verkar vara exakt samma person nu som då. Det är hen säkert inte. Jag är dock det, HELT annorlunda. Säkert lite samma men inte mycket. Allt jag är idag, sån var jag inte då. 
 
 
Förutom älskade Klara. Bjuder på denna tokgräsliga bild på oss från firandet av min 21-årsdag på Step On. Det var en fantastisk kväll med fina vänner varav endast Klara finns kvar på samma sätt idag. Människor kommer och går men de rätta kommer alltid finnas där tror jag. Det finns ingen anledning att försöka hålla kvar människor som inte vill vara med en.