Tömkörning #2

Jag bestämde mig för att det var tömkörningsdags igår. Vi körde första gången för en månad sen exakt, på vår tremånadersdag 15 maj. Det gick ju OK ändå, jag hade så låga förväntningar, men han gick mot grimman och drog iväg med mig ur steget många gånger. Sen har vi haft en månad och nu testade jag igen och jag höll på tappa hakan när han var heeelt chill & knallade rakt fram utan stress eller att dra utan som när jag tömkörde Honey; med slack tygel och bara lite styrning!


Vi vände vid berget och då taggade han hem som i ridning. Det är lite svårare i tömkörning att inte bli hängandes i tömmen då eftersom det är det enda jag har (han vet att prrr betyder sakta av men han lyssnar väldigt sällan enbart på röst). Det är också svårt att känna om han ökar och ökar eller bara är snabb. Men det var ändå femtio gånger bättre än när jag tömkörde första gången, jag kände inte på samma sätt att han nästan drog mig ur mitt eget steg. 

Bara det att han är SÅ mycket bättre efter en månad vi inte kört säger ju rätt mycket om hur mycket mentalt det är. Var så himla glad iallafall, supernöjd med honom. Jag måste fundera ut ett upplägg nu när jag ska rida honom mer så vi får se när nästa gång blir men jag väntar nog inte en månad till tredje gången, tror jag.

Jag testade tömköra i en spärrgrimma som jag lånade av Kerstin (vi har den som sidepull till Spursen) och det gick riktigt bra så jag tror det blir det till slut. Fortsätter nog med den tills jag fått tag i ett passande sidepull i hans storlek.

Jättefin kille + koppjärnsmätare

Jag är verkligen SÅ nöjd med Filo igår. Vi har ju haft en svacka senaste tiden när han har bråttom hem, det har ofta hänt nåt som triggat honom och vi har hamnat i en dålig spiral. Jag ska inte säga att den är bruten för det är kanske lite tidigt men han har verkligen vart så fin nu måndag/tisdag.


I måndags var jag inställd på ridning tills jag var på väg in och insåg att jag kanske skulle vila idag efter ET dagen innan, men Ingela sa inget och han hade ju heller knappt nåt att jobba med så jag tänkte "äh, en pyttetur är nog OK". Åkte häst med barbackapad, Filo var nästan på gränsen till långsam ut. På vägen mötte vi en i grannstallen och hennes hästar bankade nåt så djävulskt i transporten, så till och med Filo som är så himla trafiksäker fnorkade lite. Men han kom ner lite (inte helt) sen och jag vände honom när han inte var beredd på det och red hem. Och äntligen gick det riktigt bra, snabbare såklart men i riktigt fint tempo, utan att öka och en större delen av vägen på lång tygel.

Det är inte att det går snabbare hem som vart en issue, så är det ju på de flesta hästar, men att han ökar och ökar och lägger sig mot bett/hack (även om den punkten blivit bättre och bättre och han oftast håller sig inom ramen för tygeln de flesta gånger). I kombination med detta lyssnar han inte på förhållningar när han blir taggad. Eller alltså - han lyssnar, bromsar eller gör halt eller vad jag ber honom om, men fortsätter sen öka i samma takt. När han är mer mottaglig och chill svarar han mycket bättre på förhållningens funktion framåt. Om ni förstår vad jag menar.

Så allt hör ihop. Är han chill ökar han inte, han kan testa nån gång men lyssnar på förhållningen och kan få lång tygel igen utan att öka. Vilket han gjorde i måndags, så han var superfin. Dock var han skittjurig på marken och ville inte alls backa och genom mig osv så vi fick jobba lite på sånt.

Igår red vi ut och han ville gå höger till Emmylundshagen. Jag hade tänkt Grönanvägen från andra hållet men kände att det inte spelade roll så vi red dit, bara för att snopet få vända när hagen var i bruk. Frågade Kerstin sen och det är tydligen unghästar där som går på bete. Det är ju lite synd, men det går att rida runt den. Kände dock inte för det idag så vi red tillbaka och då blev han såklart lite hemåt-taggad. Sen fortsatte jag bortåt istället för att svänga hem och han blev lite "..näe..?" men gick på, mindre chill än innan men ändå rätt avslappnad. Jag kände att han ändå var lite uppe i varv och tänkte då att vi lika gärna kunde ta och rida Fornbodas rakbana. Vi har bara ridit den en gång innan så den medför garanterad ny väg-spändhet. Och det var lite så och framför allt fick jag jobba med att hålla honom rak för han ville titta om sig väldigt mycket och jag red med hacket. Han blir lite svårstyrd i det när han ska hålla på så, så jag fick hålla honom lite kort därför. Vi vände precis innan vändplanen och red tillbaka och han var faktiskt väldigt fin och lyssnade på förhållningarna, sen red vi av och hemåt och det goda fortsatte, han lyssnade fortsatt bra på förhållningarna och vi red hem nästan helt på lång tygel - dvs efter en rätt spänd ritt på rakbanan, en andra gång på ny väg! En sån sak brukar absolut trigga honom så det var så kul. Imorgon torsdag är det fyra månader tillsammans och jag tänker på att första månaden så vågade jag inte rida utan två händer på tygeln, jag tog inte upp mobilen när det ringde osv. Nu skrittade vi hem på lång tygel som låg på sadeln och jag lade upp en bild på Insta med båda händer på telefonen.

Nej, det är normalt inget jag gör så ingen behöver bli upprörd över det, normalt när jag tar en ridbild/video tar jag upp kameran, tar den och stoppar ner igen. Men bara för att påvisa den extrema skillnaden. Och detta var även förbi gula huset, en plats som av oklar anledning alltid vart en grej för honom och triggat lite. Min fina diamant. Mindre jobbig på marken igår med.

OCH! Koppjärnsmätaren kom och den var himla bra och lätt att använda. Det blev solklart att vi måste gå upp två steg från normal (svart) till wide (rött). Eftersom sadeln ligger något i bakvikt nu så HOPPAS jag att detta räcker för att balansera den, vi börjar där så får jag se sen! Sen måste jag hitta en dressyrgjord i rätt längd också för den jag har till barbackapadden var på tok för kort. Padden ligger ju lägre än en sadel så de stropparna ligger längre ner. Men men! En sak i taget. 


Äntligen ET-besök!

Jag tyckte jag hade gott om tid innan ET igår men det blev sent i alla fall, så jag fick skynda ut i hagen för att dra in Filo. De stod och chillade och spanade mot hagen där Pärlan & Spursen stod. Filo stod ytterst och när jag kom vände han sig mot mig och började gå mot mig med spetsade öron, men när jag var kanske en meter ifrån lade han öronen platt och vände sig bort. Alltså, SOM denna häst känner av min sinnesstämning. Jag fick lugna ner mig lite och klia lite på de andra innan jag fick ta i honom. Duktig häst, knasig matte.
 
Dagen innan hände det där med Brutus & gnägg och nu var Pärlan & Spursen i annan hage, så han gnäggade två gånger innan vi var i stallet och ett par gånger till när vi stod där. Grattis, tänkte jag, nu kommer han vara helt spänd. Nu är dock min ET så bra & förstående så det var ingen big deal och han verkar inte få några kroppsliga spänningar av allt detta ialafall. Jag gillar verkligen min ET, jag hade ut henne till Honey och tycker hon är väldigt bra. En nyckelsak bland alla som behandlar min häst är att jag verkligen gillar dom som inte vill komma för ofta, om ni förstår mig rätt. När jag hade Honey på foder tänkte jag att jag skulle ta ut henne en gång i kvartalet men då sa hon ifrån att hon inte tyckte det behövdes så ofta. Det gör att jag känner mig tryggare att det verkligen behövs om personerna säger att de bör komma oftare. Det känns liksom inte som att de kommer bara för att tjäna pengar.
 
Filo fick bara beröm igår. Hon tyckte att han var helt OK i hull, inte tjock men såklart inte heller slimmad. Och hon skulle säga om hon tyckte annorlunda, det var skönt att höra då jag ibland får höra ”vilken mage han fått”. Men jag tycker inte han haft några fettdepåer utan bara just att magen är lite trind. Och helt ärligt, så konstigt är det inte då han inte bränner supermycket i träning eftersom vi bara skrittar. Det där tar vi igen sen den dagen vi kan börja jobba lite mer.
 
Hon tyckte han var bra musklad för att vara så nyss från travet, så det var bara att köra på framåt. Han var väldigt rörlig tyckte hon, inte stel eller nåt, hon kunde lyfta hans bakben högt och utåt och han gjorde det utan vidare, jag blev nästan lite häpen själv. Jag tycker mig känna skillnad av stretchingen, om det är så eller bara nåt jag inbillar sig vet jag inte, men det skadar ju inte (eftersom jag kan/gör rätt såklart :)) så jag fortsätter. Sen är han ju fortsatt lite kort i vänster sida, men det är nog mer ridning än nåt annat jag kan göra. Han fick stå med magnettäcke och somnade nästan. ”Här har vi en som fått behandling förr” sa hon, för så fort hon satte på fleecetäcket som de ska ha under började han direkt gäspa sååå mycket. Han hade en liiiiiten grej i korset på vänster bak så han fick lite akupunktur där men hon sa strängt åt mig att inte bry mig om det, det var så extremt lite så det var inget jag skulle få i huvudet sa hon, jag ska inte göra nåt eller så, så det är bara köra på.
 
Det är verkligen så skönt att få bekräftat att allt är bra. Tänder är ju omöjligt att veta, hovar är svårt tycker jag men försöker lära mig mer, bajset/mask med men den var ju låg, borde få svar om stora blodmasken denna vecka eller nästa. Men det känns skönt att han nu är helt kollad från topp till tå. Och muskler och kroppen har jag ju i alla fall liiite hum om även om jag blir osäker på om jag känner rätt saker, så det är skönt att få bekräftat att jag tyckt och känt rätt. Och att jag valt en bra häst. Jag kände och klämde ju en del på provridningen också. Nu ska jag börja öka ridningen och motionen! Det ska bli kul att se vad/om det gör nåt för bråttom hem-grejen.
 
Det känns så skönt att allt är klart nu! Det har vart så mycket på G hela tiden, nu är det faktiskt inga planer eller planerade saker alls för oss framåt förutom att bara fortsätta och rida på mer. Jag har min första lektion för instruktör som kommer till oss nästnästa vecka, Marie som vi red Trab för i Alunda. Men det är ju tanken att det ska bli standard snarare en en specifik grej. Hon hade förståelse för honom och jag fick en bra känsla. Hon rider mycket WE och är mot integrerad ridning. Jag är inte superinsatt men det är som jag förstått det rätt likt CR, mycket kropp osv. Marie hade en fantastisk kallblodstravare som är en riktig förebild, hon gjorde typ allt med honom. Det är lite så jag gärna skulle se Filo bli om några år. Hennes häst hade inte gått på travet, men hon är väldigt kunnig och har unghäst så jag tror absolut vi ska hitta rätt hjälp av henne. Så himla glad!
 
Åh jo just det, jag sprang med Filo för ET-Ingela, först skritt och sen travade vi två rundor. Han var superduktig och sprang inte om mig eller nåt, har aldrig gjort det eftersom han blev besiktad utan mig så jag blev lite förvånad över det men det är klart att han säkert sprungit upp tidigare. Men ändå. Kul! Den dagen vi är med i en utställning är det ju väldigt skönt att slippa börja från scratch där!