Le Mirage betyder hägring

Min kalender jag fyller i varje dag ser ut såhär och typ så beskriver det ganska bra. Allt bara dog i mitten på Mars och sen blev allt sämre och sämre och sämre och några dagar här och där fanns ork men de flesta inte. Det har ändå hänt så sjukt mycket under tiden. 

 

Det känns lite knäppt att förklara såhär i efterhand men ja, pandemin kom som mest här mitten av mars 2020. De flesta på mitt jobb kan jobba hemifrån men inte min avdelning. Tomma tåg & bussar. Obehag av att vara ute. Tvätta händerna så ofta att de torkar ut. Pollenallergi som jag får förkylningsastma av = svårt att andas och trötthet. Filo inte så ridsugen pga pälsfällning.

 

Blev deltidpermitterad från April. Först 40% och nu 60%. Mest har jag varit ledig hela dagar men nu under semestiderna kommer jag jobba varje dag fast bara 3h om dagen. Det är knäppt. Det är jätteknäppt. Och extremt tacksamt & privilegiat. Är glad att jobbet är kvar. Det är en oro som jag med tiden lärt mig att lämna på jobbet. Hemma finns det inte för jag orkar inte. Jag tar en dag i taget arbetsmässigt. 

 

För mig är det inte så stor skillnad att vara Coronaisolerad från omvärlden eftersom jag inte har varken familj eller vänner i närheten, och aldrig firar valborg, påsk etc. Enda var att mamma skulle komma till påsk men det fick ställas in. Så jag har bara varit mer i stallet, och mer hemma med Joe. Enda jag verkligen saknar är att gå på bio. Fan vad jag saknar det. Inte för att jag går jätteofta men ändå. Jag fick följa med A&C när de travtävlade Tompa, och vi efter svängde förbi Jan-Olov Perssons gård och han var där också. Hann som inte prata om Filo direkt men han mindes honom. Och så fick jag träffa och gosa med Järvsöfaks. Får nog skriva eget inlägg om det nån vacker dag. Bytt sadel igen (what else is new). 

 

Jag började läsa om Wheel of Time efter nyår och har suttit länge och läst hemma med Joe i knät på ledig dagar. Blev påkörd bakifrån i en rondell och skulle få det fixat men pandemi bla bla och sen blev det inte och nu vet jag inte om det är för sent. Måste åka dit och kolla. Typ den här veckan.

 

Hästarnas hage användes för tidig valborgsbrasa så vi flyttade dom till Kingens hage18 april och 20 april fick Filo kolik. Maria var ute och behandlade och han började visa tecken på magont så vi avbröt och han fick kramplösande av vet. Då var det jätteskönt att vara permitterad så jag kunde vara i stallet hela dagarna och ha koll. Han bajsade samma kväll och sen blev det bara bättre. Var nog för mycket tidigt vårgräs för snabbt och för länge. Han var duktig på Sussielektioner. Som är slut nu för Matilda som drivit som flyttade. Supertrist men det gör inget att spara de 600:- det kostat. 

 

I början av Maj flyttade Mulle och Filo blev SUPERLEDSEN och låg, det gjorde verkligen ont i hjärtat. Det började vända mot mitten av maj iallafall så det är skönt. De var såna bästisar. Haft lite andra issues efter att vi var osams på banan i början av maj, pågående även om jag tror det börjar blir bättre. Också eget inlägg längre fram. Börjat lastträna med klicker och det går jättebra. Vi är inte riktigt klara än men på god väg. Vi red online dressyrtävling och fick personbästa på 68,94%. Bara en större miss när han surade till, annars hade vi haft 70% och placerat oss som delad tvåa. Supernöjd. Sen blev vi diskade på en utrustningsteknikalitet som jag helt ärligt tycker är helt fel men nu är det så. Hade ut Hästvågen och fick hullbedömning också, också eget inlägg men väldigt nöjd med resultaten.

 

29 maj tog jag bort Joe. Jag låg och läste i sängen när han kom och inte kunde gå på bakbenen. "Det är idag det händer" tänkte jag och åkte in till Albano utan att ens ringa först. Blodproven kom som vanligt tillbaka perfekta, något förhöjd sköldkörtel men det var inte orsaken. Jag hann precis få ett ultraljud på hjärtat och det var väldigt förstorat. Det var inget att diskutera, jag är bara glad att han inte haft ont (dagen innan sprang han och lekte) och vid 17 år är allt liv på lånad tid så jag är ändå glad att det ändå gick fort och var lätt att bestämma. Men det är fruktansvärt jobbigt. Jag ficvk Joe & Zlatan året efte rjag flyttade till Stockholm, jag har aldrig haft en längre relation med någon levande varelse förutom min familj. Min lilla gubbe. Det har gått en dryg vecka nu och jag börjar vara OK förutom när jag ska beträtta eller skriva om det men jag "ser" honom fortfarande ibland, kollar fortfarande efter var han är hemma. 

 

Framtiden är oplanerad och tom, såklart. Bara hästgrejer. Ska vaccinera & kolla tänderna på Filo i slutet av Juni, och även kolla nya sadeln. Fortsätta med positiva förstärkningen/lastträningen. Sex veckor till full semester, ska ha tre veckor. Är ledig så mycket nu som det är men ska ändå bli skönt. Mamma kommer en vecka eftersom att inrikes-reseförbundet slöpps nästa helg. Det ska bli skönt. Även om jag är van att inte ses pga Luleå/Stockholm blir det mer påtagligt att det behövs när man inte FÅR. Sen får vi se vad vi kan göra då men det är en dag i taget med det där som sagt. Och så har jag en bra deadline att städa min lägenhet som är stökig & skitig som fan pga inte brytt mig i nåt efter Joe dog.