Tömkörning #2
Jag bestämde mig för att det var tömkörningsdags igår. Vi körde första gången för en månad sen exakt, på vår tremånadersdag 15 maj. Det gick ju OK ändå, jag hade så låga förväntningar, men han gick mot grimman och drog iväg med mig ur steget många gånger. Sen har vi haft en månad och nu testade jag igen och jag höll på tappa hakan när han var heeelt chill & knallade rakt fram utan stress eller att dra utan som när jag tömkörde Honey; med slack tygel och bara lite styrning!
Vi vände vid berget och då taggade han hem som i ridning. Det är lite svårare i tömkörning att inte bli hängandes i tömmen då eftersom det är det enda jag har (han vet att prrr betyder sakta av men han lyssnar väldigt sällan enbart på röst). Det är också svårt att känna om han ökar och ökar eller bara är snabb. Men det var ändå femtio gånger bättre än när jag tömkörde första gången, jag kände inte på samma sätt att han nästan drog mig ur mitt eget steg.
Bara det att han är SÅ mycket bättre efter en månad vi inte kört säger ju rätt mycket om hur mycket mentalt det är. Var så himla glad iallafall, supernöjd med honom. Jag måste fundera ut ett upplägg nu när jag ska rida honom mer så vi får se när nästa gång blir men jag väntar nog inte en månad till tredje gången, tror jag.
Jag testade tömköra i en spärrgrimma som jag lånade av Kerstin (vi har den som sidepull till Spursen) och det gick riktigt bra så jag tror det blir det till slut. Fortsätter nog med den tills jag fått tag i ett passande sidepull i hans storlek.
