Nytt år, nytt stall
Jag är ingen impulsiv människa. Jag tycker om stabilitet och planering. Så jag är lite i shocktillstånd själv över att jag kollade på ett nytt stall i onsdags, tackade ja, berättade för K i torsdags, packade i fredags och flyttade idag. Bara det är inte
jag, men jag har inte vart i ett normalt stall. K är som min extramormor & jag & hon & T har nästan vart egen liten stallfamilj som alla är olika men som funkade bra ihop. Tre och ett halvt år har jag vart hos K, först 1½ år som medryttare
och sen 2 år med Filo. Vi har trivts så bra, båda två. Det har vart småsaker, som det är i alla stall, men saker jag kommit över. Jag letade aktivt när B var inackorderad, var alltid sur. Sen försvann han och allt var bra igen. Tja. Som sagt. Småsaker,
men inget stort.
Hela den här gejen med Polenhästarna (som inte kommit än) eskalerade enormt i ett katastrofalt stallmöte och även om det senare blev stopp från gårsägaren med in & ut från gården så kände jag att det var droppen. Det gör lite ont i hjärtat är
att stalla upp Filo, men alternativen finns inte. Jag vet En lösdrift inom rimligt avstånd för rimligt pris och som ska vara bra men kostnaderna hade ökat enormt med bensin och min kompis som står där gav mig analysen och det är smällhöga proteinvärden
- Filo skulle aldrig kunna gå på fri tillgång på så starkt hö. Även om lösdrift är bäst i mitt hjärta försöker jag intala mig själv att det här är så bra jag kan göra för honom just nu. Det har vart en extremt känslofylld dag, som började med att
jag vaknade säkert fem gånger och sov värdelöst. Jag har så FRUKTANSVÄRT dåligt samvete för K för hon har förlitat sig på mig i mycket, och jag är den som mest är nere hos henne. Jag kommer hälsa på henne, ofta, men det är inte samma sak. Men när
jag under hela dagen undrat på om jag gör rätt och leker med tanken på att återvända - nej, det går inte. Jag står gärna hos K & med T. Men inte på den gården, med de stallgrannarna, den gårdsägaren & dessa inackorderade. Ja, Z & P är
ju bra. Men de är inte de enda.
Jag försöker vända tankarna. Inte "tänk om" eller katastroftankar. Eller jo, ett tänk om. Tänk om det blir bra. På mitt nya stall, som ligger på nästan exakt samma avstånd, som mest troligt kommer kosta nästan exakt lika mycket (jag betalar efter hur
mycket hö & strö jag använder), som har ridbana och pågående ridhusbygge, och Skånelas ryttarförenings vägar som är helt galet långa. Tänk om Filo trivs precis lika bra här och tänk om vi utvecklar oss mycket snabbare än innan. Tänk om de med
hopphästar i stallet kan hjälpa oss att börja hoppa och tänk om att ha ett ridhus på gården kan jobba bort hans ridhusrädsla. Tänk om den lugna gården med få inackorderade och mer plats gör att jag kan lastträna oftare så vi får bort problematiken.
Och tänk om allt blir bra. Och även om det inte blir det - ja, då får vi väl flytta igen. För det är också en bra sak. Jag satt fast hos K och vet inte om jag nånsin kommit loss om detta inte hade hänt. Jag kommer nu stå i ett normalt stall som alla
andra, där man inte är känslomässigt bunden att stanna. Och då är det också lättare att gå om det inte är rätt. Men vi tar en dag i taget. Idag var dag ett.
